För ca 17 år sedan frågade jag en anhörig:
- Vilken är den bästa kristna bok du någonsin läst?
Han, som var ovan vid frågan från mig eftersom jag inte frågat efter kristna böcker förut, responderade försiktigt?
- Oj, är du verkligen intresserad?
- Javisst, berätta! svarade jag.
Då nämnde han Stora Galaterbrevskommentaren av Martin Luther. Han berättade lite kort om innehållet. Jag fick en bild av bokens innehåll, men den var inte så fyllig. Jag blev dock väldigt nyfiken på boken utifrån den beskrivning han gav. Jag tänkte att jag måste ge boken en chans. Jag fann den senare på stadsbiblioteket i Malmö och lånade den.
Sedan dess har jag införskaffat boken och läst så mycket i den att den fallit sönder i bitar. Den yttre pärmen är skadad, bokryggen har fallit av, det finns understrykningar av mig på många ställen (de flesta från 20-års åldern), en hel del hundöron osv.
 |
| Framsidan av Martin Luthers Stora Galaterbrevskommentar. Mitt slitna exemplar. |
Att den kallas för Martin Luthers Stora kommentar över Galaterbrevet hör ihop med att Luther givit ut en annan kommentar över samma epistel med mindre omfattning år 1519. Den skall inte heller vara lika berörande som denna bok från 1535. Faktum är att han inte ens har skrivit boken. Den består av föreläsningar som Luther höll år 1531 över detta brev från Paulus, och som hans åhörare skrev ned. Luther har skrivit företalet till boken, men han har inte bearbetat bokens innehåll själv inför tryckningen.
Som sagt, titeln på boken låter ju rätt torr. Det låter inte som en storsäljare direkt. Men innehållet är helt underbart. Luther är så personlig i boken. När han går igenom Galaterbrevet och föreläser över dess budskap, anknyter han väldigt ofta till sig själv, sin samtid, de lärostrider de hade. Han gör också kopplingar till tidigare personer och händelser i kyrkans historia. Luther är också personlig på det planet att han släpper in lyssnaren i hans egen värld av anfäktelser, tvivel, ångest, tröst, glädje, vrede osv. Luther har en enastående förmåga att varva mellan att vara personlig och samtidigt tala om ett ämne utanför han själv. Han har en förmåga att vara oerhört enkel och grov i sitt språk, men samtidigt väldigt träffande och kärnfull.
Luther har en hel del humor också. En del är ämnat att vara humoristiskt, annat kanske snarare framstår som humoristisk för läsaren då de stundom grovhuggna senmedeltida uttrycken och utfallen känns ovana och annurlunda i vår tid. Han är väldigt rak på sak. Han drar sig inte för att ta kraftigt avstånd från dem som på olika sätter förvränger och förvrider Bibelns tröstande budskap om syndernas förlåtelse genom Jesus. Hur grovt hans språk än är, så är hans blick knivskarp.
Framförallt är boken oerhört tröstande och uppbygglig. I denna bok fann jag för första gången någon som predikar så som jag känner det inuti, i mina djupaste personliga vrår och i mitt samvete. Luther framställer en slags inre stridssituation, då samvetet brottas med den egna syndamedvetenheten, rädslan för Gud som en sträng tyrannisk domare och bödel. Mot dessa felaktiga inre bilder av Gud framställer Luther tydligt den bild som Biben ger av Guds kärlek genom Kristus, hans lidande och död i mänsklighetens ställe. Budskapet i boken skär fullständigt sönder all falsk andlighet och religiositet, all självberömmelse, allt högmod, allt hyckleri, all skenhelighet, alla villoläror om Kristus, all självbelåtenhet. Istället presenteras den gode Frälsaren i Kristus, som verkligen upprättar envar som är ärlig och är medveten om sin synd, men kommer i strid mot dem som i falsk andlighet är stolta. Luther blir mycket personlig och berättar om hur han av Djävulen plågas av felaktiga gudsbilder, och hur den heliga Skrift upprättar honom.
Församlingarna i Galatien hade drabbats av villoläror som kom från judiska kristna, som förvisso kommit till tro på Jesus som Messias, men som fått en felaktig och obiblisk syn på skillnaden mellan lag och evangelium. Deras villfarelser var inte grov av den typ som t.ex. arianerna och gnostikerna kom med senare. Deras villfarelse bestod endast i detta att de ville att de kristna skulle omskäras också. Men detta "lilla" felsteg i läran, innebar enligt Paulus så grov förvrängning av evangeliets budskap, att det var att komma bort ifrån Kristus, att avfalla ifrån nåden, att återvända till lagen. Just detta, skillnaden mellan lag och evangelium, är också ett huvudtema i boken. Ofta anknyter Luther till hur olika grupper av samtida sammanblandade lag och evangelium, alltifrån påvekyrkans sofistikerade teologer på universiteten, till de "svärmare", eller "svärmeandar", som var enkla bönder och bokförsäljare som gick runt i byarna och predikade sin egen version av evangeliet, och gjorde anspråk på att ledas direkt av Guds Ande. Man kan göra oerhört många paralleller till olika samfund idag.
Här följer några utdrag ur boken:
"Men den som icke skakar av sig tanken på synden utan kvarhåller den och plågar sig med sina grubblerier över hur han skall kunna reda sig i egen kraft, eller den som vill vänta litet, tills samvetet kommit till ro, han faller i Satans snara (som denne utlägger i avsikt att fånga människorna), fördärvar sig själv genom sin grämelse och blir till sist ömkligen besegrad. Ty djävulen slutar icke att anklaga samvetet. Den listige ormen förstår sig utmärkt på att framställa Jesus Kristus, vår medlare och frälsare, såsom lagstiftare och fördömande domare." (Sid 44-45)
"Men det sanna evangeliet är, att gärningarna eller kärleken icke äro trons prydnad eller fullkomning, utan att tron i och för sig är Guds gåva och Guds verk i hjärtat, och att den rättfärdiggör, därför att den griper om Frälsaren Kristus själv. Det mänskliga förnuftet har lagen till sitt föremål: detta har jag gjort, det har jag icke gjort. Men tron i sin egentliga funktion har absolut intet annat föremål än Jesus Kristus, Guds Son, utgiven för världens synder. Den ser icke på kärleken, den säger icke: Vad har jag gjort? Vilka synder har jag begått? Vilka förtjänster har jag förvärvat? Utan den säger: Vad har Kristus gjort? Vad har han förtjänat? Då svarar evangelii sanning: Han har återlöst dig från synden, djävulen och den eviga döden. Tron inser alltså, att i denna person, Jesus Kristus, har hon syndernas förlåtelse och evigt liv." (Sid 86).
"Därför må den som väl förstår att skilja evangelium från lag tacka Gud och veta, att han är teolog. Jag har säkert icke ännu lärt mig att i frestelsen upprätthålla denna skillnad så som jag borde. De skola nämligen skiljas på det sättet, att evangelium förlägges till himlen och lagen till jorden. Evangeliets rättfärdighet skall benämnas himmelsk och gudomlig, lagens jordisk och mänsklig. Och dessa båda skola skiljas från varandra lika skarpt som Gud skilt himlen från jorden, ljuset från mörkret, dagen från natten. Evangeliets rättfärdighet skall vara ljuset och dagen, lagens åter mörkret och natten. Gott vore, om vi kunde skilja dem ännu längre från varandra. När det alltså gäller tron, den himmelska rättfärdigheten och samvetet, skall lagen helt och hållet uteslutas och lämnas kvar på jorden. Gäller det gärningar, må gärningarnas eller lagrättfärdighetens lampa tändas i natten. Så skall evangeliet och nådens oförlikneligt strålande sol lysa om dagen och lagens lampa om natten. Så bör man även i känslan eller stämningen skilja mellan de båda, så att samvetet, som förskräckes, då det förnimmer sin synd, tänker: Nu är du på jorden, där skall åsnan arbeta, tjäna och bära den börda, som lagts på henne. Det är, kroppen med dess lemmar skall vara lagen underlagd. Men när du stiger upp i himlen, skall du lämna åsnan med dess börda på jorden. Ty samvetet har intet att göra med lag, gärningar och jordisk rättfärdighet. Så stannar åsnan i dalen, men samvetet stiger med Isak upp på berget utan att veta något alls om lag och gärningar, med blicken fäst uteslutande på syndernas förlåtelse och den rena rättfärdighet, som erbjudes och gives i Kristus...
...Denna punkt om skillnaden mellan lag och evangelium är ytterst nödvändig att känna till, eftersom den innehåller en sammanfattning av hela den kristna läran. Därför må var och en med flit lära sig att väl skilja lag från evangelium icke med ord endast utan även i känslan och erfarenheten, d.v.s. i hjärta och samvete. Att i ord uppdraga skillnaden är ju icke svårt. Men då det kommer till praktiken, finner man, att evangeliet är en sällsynt och lagen en trägen gäst i samvetet, ty det är vant vid lagen och syndakänslan, och den förnimmelsen understöder också förnuftet." (Sid 107-108).Den utgåva jag har av boken är utgiven av bokförlaget Skeab/Verbum 1982 (2:a upplagan). Den är översatt av Martin Lindström.
Sökte efter boken nu, men tycker den verkar svår att finna på vanliga ställen som t.ex. Bokus och Adlibris (engelska översättningar finns det dock gott om där). Den finns däremot att köpa på ställen som bokbörsen m.m, och den går ju givetvis att låna på bibliotek runt om i landet. Ett sammandrag av Stora Galaterbrevskommentaren har utgivit under namnet "Kristi dyra återlösningsverk", och den går att köpa för en ringa summa på BV-förlag, Gospelcenter m. m. Stora Galaterbrevskommentaren finns också att läsa på nätet. Mitt absoluta favoritstycke i boken är där Luther kommenterar Gal 1:4 där det står att Kristus "har utgivit sig själv för våra synder". Under just det stycket har jag gjort massor av understrykningar. Det var det stycket som verkligen tröstade och upprättade mig, och fick mig att förstå Bibelns budskap. Det var också denna bok som gjorde att jag blev helt övertygad om att den evangelisk-lutherska tron är den tro som presenteras i Bibeln. Den fick mig att se på vilket sätt andra läror om frälsningen, som finns inom andra samfund, är obibliska.
/Shadow
DN, DN, DN, Adlibris, Adlibris, Adlibris, Adlibris, Adlibris,
Adlibris, Bokus, Bokus, Bokus, Bokus, Bokus, Bokus,
