fredag 23 augusti 2013

Vardagsunder

Joachim Elsander, pastor i Korskyrkan i Borlänge, skrev en tänkvärd och god artikel i tidningen Dagen (23/8). Han varnar för en osund fixering vid det spektakulära, och lyfter fram att Gud också är en levande Gud som är med i vardagen. Artikeln är tänkvärd och god på många sätt. Han säger bl a
"Men läser man Apostlagärningarna står det aldrig att 'sen träffades de och övade sig i det övernaturliga', utan när de möter den lame mannen vid Sköna porten, så sker det helt avslappnat när det går förbi, om än övernaturligt. De bara reser honom upp."
och vidare:
"Ibland blir jag lite orolig när det kommer en ny våg av någonting, runt konferenser eller när vissa predikanter kommer hit, och att man börjar tro att det är bara är i de sammanhangen Gud gör något."
Jag kan hålla med Joachim i det han säger. Gud kan göra spektakulära saker, men Han är också en Gud i vardagen. Han är också en sådan Gud som ger besked och löften och förväntar sig att vi skall tro på det han säger, hur osannolikt det än är. Så är det t.ex. med dopet och nattvarden. Som troende får vi inte bedra oss av det yttre skenet och ringheten i de yttre medel som Gud använder sig av, så att vi föraktar det Gud ger. Jag kan dra en parallell till Herren Jesus själv: Till det yttre ser vi "Timmermannens son", en enkel man från staden Nasaret, som går omkring bland människor och är känd av stadens invånare. Han hade händer, fötter och tår som vi. Han blev anfådd och trött när han vandrade. Han blev rörd och grät. Han umgicks med människor och vad mitt ibland dem.

De flesta trodde inte på honom därför att han tycktes vara som vilken annan människa som helst (till det yttre skenet). Men i själva verket var det den Allsmäktige själv som var mitt ibland dem. Det var Gud som blivit människa. Det var den evige Sonen, som har många namn i Gamla Testamentets heliga skrifter, såsom Herrens ängel, Herrens ansiktes ängel, Herrens ord, Människosonen, Ordet, Messias, Sonen, Telningen osv. Folket väntade en Messias, men förstod inte hur sant det var när det står: "Han kommer själv och frälsar er." (Jes 35:4). Ringheten gjorde att människorna snubblade och föll. De borde ha trott, men trodde inte, fast löftet var så ljuvligt, underbart och trösterikt.

Det är samma sak med saker som Kristus har lovat sin kyrka i det nya förbundet. Skriften lär att Anden genom dopet verkar samma tro och pånyttfödelse som Han verkar genom Ordet. Det är inte svårt att bevisa med Skriften, och det finns inget i texten som säger att det inte skulle vara så. Dopet föder oss på nytt (Joh.3:5, Tit.3:5). Dopet skänker den helige Ande (Apg 2:38). Dopet förenar oss med Kristus (Kol 2:12, Gal 3:27, Rom 63-6). Dopet renar oss från synden (Ef.5:25ff., Apg 2:38, 22:16). Dopet överräcker frälsningen (1 Pet 3:21). När vi alltså tänker på vad Ordet (t.ex. genom predikan) kan göra med en människa, så skall vi veta att dopet har samma kraft och verkan. Men vi föraktar de medel som Gud använder för att styrka oss. Vi är precis som Naaman, som föraktade vad Gud lovade för honom. Det står i 2:a konungabokens 5:e kapitel att Naaman hade drabbats av spetälska och av Gudsmannen Elisa fick höra att han skulle gå och tvätta sig i floden jordan sju gånger för att bli ren och frisk från sin sjukdom. Vad gör då Naaman? Det står:
"Men Naaman blev vred och for sin väg och sade: 'Jag trodde att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla HERRENS, sin Guds, namn och föra sin hand fram och åter över stället och så ta bort spetälskan. Är inte Damaskus floder, Abana och Parpar, bättre än alla vatten i Israel? Då kunde jag ju lika gärna tvätta mig i dem för att bli ren.' Så vände han om och for sin väg i vrede." (2 Kung 5:11-12).
Är det inte ett vardagsunder? Ett vardagslöfte? Dvs, är det inte ett löfte knutit till något vardagligt och ringa? Så är det också med dopet! Vi blir förenade med Jesu död och uppståndelse genom dopet och avtvättade all synd. I dopet finns förlåtelse (1 Pet 3:21) och kraft till helgelse (Rom 6). Men människor söker andlighet på andra ställen, på samma sätt som Naaman. Varför vill människor inte tänka på sitt dop och söka kraft och tröst i det, då Gud knutit löften i det?

"Lords Supper" av BClary. 
Så är det också med nattvarden! Jesus Kristus, den evige Sonen, som är allsmäktig och världens Frälsare, har lovat att vi tar emot Hans kropp och blod genom brödet och vinet i nattvarden (Matt. 26:26-28, Mark 14:22-25, Luk 22:14-20, 1 Kor 10:16, 1 Kor. 11:23-29). Detta för att trösta oss och ge oss styrka och frid. Men människor söker andlighet på annat håll, precis som Naaman föraktade Guds löfte. Människor läser in saker i texten som inte står där.

Människan föraktar Guds "vardagsunder" och går miste om så mycket tröst från Gud.

Att människor söker det spektakulära hör kanske ihop med just det att vi i tron förstått att Jesus är Frälsaren men att inte alla människor blir frälsta. Vissheten om att tillhöra de frälstas skara borde för en kristen byggas på Guds löften genom dopet, nattvarden och Ordet. Men människor tror inte att så små och ringa ting kan göra så stora saker. Så de söker tecken på att Gud är med dem på annat håll.

/Shadow

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar